Laugh now, cry later

Känner att allt blir bara för mycket, allt på en gång.
Så mycket att jag istället skiter i det viktiga, jag vet inte vad jag vill göra i framtiden? Hur fan ska jag kunna veta det? Och det bästa av allt är att jag började kolla i söndags ho ho. Eloge till moi tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0